Geohistoria / Geohistory / Geo-Geschichte

Föreställ dig att du nu står vid en strand på stenåldern – för flera tusen år sedan. Vågorna skvalpar vid dina fötter och vinden leker i ditt hår.

Havsviken blir en sjö

Den tjocka, tunga inlandsisen tryckte ner stor del av det som idag är östra Sverige. Då var det en fjord här. En vik av Östersjön sträckte sig in i Indalsälvens dalgång. Som längst nådde fjorden ända till Midskog, 65 kilometer väster om denna plats.

Landet höjde sig ur havet

När isen smält började landet som hade varit nertryckt att höja sig. Det kallas landhöjning. Den gick som snabbast precis efter att isen hade försvunnit. Men höjningen pågår fortfarande. Nästan en centimeter per år. För ungefär 7 600 år sedan, spärrade landhöjningen av fjorden. Kvar blev Ragundasjön.

Spår från stenåldern

Kanske stod människor på stenåldern och tittade ut över den glittrande sjön just här. Det finns i alla fall spår efter dem. På 1880-talet byggde man järnvägen i Ragundadalen. Då hittade arbetarna en gammal mede i marken. En mede som antagligen suttit på en släde eller släpa. Redskap som man använde för att flytta tunga saker. Meden har daterats med C14-metoden och resultatet är häpnadsväckande – meden är 5 400 år gammal. Du kan se meden på länsmuseet Jamtli, i Östersund.

Över en natt

Om du hade stått här våren 1796 hade Ragundasjöns vågor fortfarande skvalpat. Vågor som under tusentals år nött fram det tydliga strandhak som du precis klivit ner från. Men sedan kom ödesnatten den 6 juni 1796 och tömde sjön på allt sitt vatten på bara fyra timmar.

Sedan den natten strömmar Indalsälven 35 meter nedanför platsen du står på nu. Sällan har väl människor lyckats omvandla landskapet så snabbt. Naturen här fortsätter att förändras, men långsammare. Kanske hittar du rester av Remmen längre fram.

From a bay to a lake

Imagine that you are standing on a beach in the Stone Age – thousands of years ago. Waves splash at your feet and the wind plays in your hair.

An enormously heavy ice sheet weighed down most of what is now eastern Sweden. At that time there was a fjord here, a bay in the Baltic Sea that stretched into Indalsälven’s river valley. At its longest, the fjord reached Midskog, 65 kilometres west of here.

Land rose from the sea

When the ice sheet melted, the land that had been pressed down started to rise up. This is called isostatic uplift. This happened most quickly just after the ice had disappeared. But it is still happening, at a rate of almost a centimetre per year. About 7,600 years agot, it blocked off the fjord, leaving a lake, Ragundasjön, behind.

Traces of the Stone Age

Perhaps a Stone Age person stood just here, looking at the shimmering lake. There are traces of these people. The railway in Ragunda valley was built in the 1880s. The workers found an old runner in the ground. It had probably been attached to a sledge, something used to move heavy loads. The runner has been tested with carbon-14 dating. The results are amazing – it is 5,400 years old. You can see the runner at the county museum, Jamtli, in Östersund.

Over a single night

If you had stood here in the spring of 1796 you could still have heard Ragundasjön’s splashing waves. Over thousands of years, these waves wore away the clearly defined terrace you just stepped down from. Then came the fateful night of 6 June 1796 and emptied the lake of all its water in only four hours. Since that night, Indalsälven now runs 35 metres below where you are standing. Humans have rarely managed to change a landscape so quickly.Nature continues to make changes here, but slowly. Perhaps you will find the remains of Remmen further on.

Aus der Bucht wird ein See

Stell dir vor, dass du in der Steinzeit an einem Strand stehst – vor mehreren tausend Jahren. Die Wellen plätschern um deine FüBe, und der Wind spielt in deinem Haar.

Das dicke, schwere Inlandeis presste die Landmasse Ostschwedens nach unten. Hier lag damals ein Fjord. Eine Bucht der Ostsee erstreckte sich in das Tal des Inlandsälven. Bis nach Midskog, 65 km westlich von hier, reichte der Fjord, als er am längsten war. Das Land erhob sich aus dem Meer Als das Eis schmolz, begann das Land, das niedergedrückt worden war, sich zu heben. Landhebung nennt sich das. Am schnellsten ging es kurz nach dem Abschmelzen des Eises. Aber die Landhebung geht immer noch weiter. Fast um 1 cm pro Jahr hebt sich die Landmasse. Vor ungefähr 7600 Jahren trennte die Landhebung den Fjord ab. Zurück blieb der Ragundasee.

Spuren aus der Steinzeit

Vielleicht standen in der Steinzeit gerade hier Menschen und ließen ihren Blick über den glitzernden See schweifen. Jedenfalls haben sie hier Spuren hinterlassen. In den 1880er Jahren wurde im Ragunda-Tal eine Eisenbahn gebaut. Die Arbeiter fanden eine alte Kufe im Boden. Eine Kufe, die wahrscheinlich zu einem Schlitten oder einem anderen Kufenfahrzeug gehört hat, für den Transport von schweren Gütern. Das Alter der Kufe wurde mit der C14-Methode bestimmt, und das Resultat ist erstaunlich: 5400 Jahre alt ist sie! Die Kufe kannst du heute im Museum Jamtli in Östersund anschauen.

Über Nacht

Wenn du im Frühling 1796 hier gestanden hättest, hätten die Wellen immer noch geplätschert. Die Wellen haben in Tausenden von Jahren die Seeterrasse geformt, von der du soeben heruntergestiegen bist. Aber dann kam die Schicksalsnacht am 6. Juni 1796 und leerte den See vollständig im Lauf von nur 4 Stunden. Seit jener Nacht fließt der Indalsälven 35 m weiter unten von hier aus, wo du jetzt stehst. Selten ist es wohl Menschen gelungen, eine Landschaft so schnell zu verwandeln. Die Natur fährt fort, sich zu verändern, jedoch langsamer.

Text och illustrationer är publicerade med tillstånd av Länsstyrelsen Jämtlands län. Illustration – essdesign.se och millustration.se.

Senast uppdaterad 7 maj 2024